Hemma igen

Två veckor på Franska Rivieran är till ända och jag ska här försöka samla tankar och intryck. Blir det något hus och i så fall var?



Huset vi hyrde första veckan, i Sainte-Maxime, var ett robust, vindtåligt stenhus i haciendastil. Att det var vindtåligt var en fördel, insåg vi när mistralen ven som värst runt knutarna. Utsikten var fantastisk och huset näst intill perfekt. Tyvärr inte till salu, men helt klart ett hyresobjekt att lägga på minnet. Det enda vi saknade var en pool.

Byn Sainte-Maxime var liten och trevlig. Helt ok restauranger och väldigt bra stränder. Här fanns allt - sandstränder för barnfamiljer, stenstränder för personer som (likt mig) inte älskar sand. Små, intima stränder blandat med längre. Perfekt by för motionären, eftersom genomfartsleden löper längs stranden kilometer efter kilometer. Inga backar, bara härlig havsfläkt och vackra vyer.

Efter veckan i Sainte-Maime gick kosan mot ett hotell i Nices utkanter. Tanken var att hotellet skulle fungera som bas och att vi därifrån skulle köra runt och inspektera småbyarna runt om. Det vackra vädret gjorde emellertid att vi tillbringade en hel del tid i Nice, vilket innebar att hotellets placering kanske inte var så genomtänkt.

Jag har inte varit i Nice under högsäsong tidigare och jag kan säga att jag föredrar vår- och höstsäsongen! Tjockt med folk, både i restauranger, kollektivtrafik och butiker, dag som kväll. Dessutom: ju finare kvarter desto mer hundbajs på trottoarerna! Som om storleken på plånboken avgör hur benägen hundägaren är att kröka rygg och göra i ordning efter sina jyckar ... Plus en förvånande hög andel prostituerade i gathörnen efter "beach hours"!
Men visst är Nice vackert! Hänförande vyer, en del riktigt mysiga stadsdelar (där gamla stan nog vinner något slags pris i min bok). Och vattnet. Jag skulle kunna stå i timmar och glo ut över det azurblå vattnet, som ibland ser ut som om det liksom lyses upp underifrån ... Mycket märkligt, och mycket vackert.

Vi hann med en hel del utflykter under de två veckorna: alptoppen Le Madone d'Utelle, där vi hittade en liten undangömd restaurang som serverade en häpnadsväckande god trerättersmeny, plus aperitif, coca-cola och en halvflaska rosé för 55 euro. Totalt!



Cannes, som kändes som en rätt bedagad turistfälla så här utan filmstjärnor. Monaco, med kasinot som höjdpunkt, satte inga djupare spår - förutom i min plånbok.



Saint Tropez, som var en besvikelse av stora mått: ren och skär köttmarknad, med pushuppade femtonåringar som svassade runt framför de gigantiska flytande palatsen, som inte sällan visade sig husera en 70+ man med alltför ung hustru. Urgulliga Juan-les-Pins. Antibe, som överraskade med en betydligt äldre och trevligare stadskärna än jag hade väntat. Roquefort-les-Pins, som låg lite högre upp i bergen och kändes oerhört lockande, med sin andlöst vackra utsikt ner över kusten. Grasse, parfymhuvudstaden, gav oss huvudvärk men var annars trevligt - särskilt uppskattat av sonen, tack vare gratis wifi i hela stan. Cagnes-sur-Mer, som var trevligt det också men som jag knappt minns något av. Och så Castagniers. Byn som gud glömde. Med ett gammalt, sedan länge avlidet, "semesterparadis" där vi hamnade av misstag. Med en restaurang vars kock trodde han var Gordon Ramsay, men som i själva verket förmodligen hade vunnit såpan "Sveriges värsta kock" utan att behöva kämpa det minsta.

Vi hann även med lite vinprovning, men eftersom vi har druckit upp vinet minns jag inte vad vingården hette. Det var gott, hur som helst.



På det hela taget en minnesvärd resa. Men blir det något hus?

Ja, vi vet inte riktigt. När vi landade på Arlanda i går eftermiddag kände vi oss ganska slut efter allt flackande. Vi var också rörande överens om att det var riktigt skönt med en molnbeströdd himmel, som då och då skänker lite svalka. Och just i skrivande stund ser det ut att dra ihop sig till åska, och tänk jag gillar faktiskt det!

Tilläggas bör att vi nu börjat googla hus i Skåne. Fortsättning följer, alltså!