Vi hade en gång en båt. Det var ingen bra idé.
Båten var en 5-meters Yamarin med 60 hästars motor. En trevlig liten utflyktsbåt, med vilken vi har puttrat runt i Sörmlands skärgård många härliga dagar.
Efter sommaren 2011, som för övrigt var en väldigt "båtig" sommar, stals motorn av illasinnade motortjuvar. Den sommaren grasserade flera stöldrazzior runt Vålarö och innan höstlöven föll kunde vi konstatera att varenda fyrtaktsmotor på hela Vålarö (och där finns MÅNGA småbåtsägare) var stulna. Samtliga!!
Vi lämnade in båten till varvet våren därpå. Det tog lång tid att laga, eftersom tjyvarna hade haft den dåliga smaken att använda skärbrännare för att få loss båten från bryggan. Så mycket för grova, dyra fästen/krokar.
Sommaren 2012 var regnigare och kallare än året dessförinnan. Den sprillans nya motorn fick inte jobba mer än fyra timmar på hela sommaren.
När sommaren var slut drog vi upp båten och ställde den på sin vanliga plats, på tomten. Väl inpackad i sjuttionitton meter presenning och snören och buntband etc. Propeller avlägsnades och hjulen på båtvagnen plockades av. Så hade vi gjort i tio år och det hade funkat ypperligt.
I januari 2013 stals motorn igen. Tjyvarna gick den här gången upp på tomten och plockade bort motorn. Fraktade den medelst handdragen kärra över till grannhalvön, Svärdsklova, där skåpbil väntade. Allt enligt grannar som hade kunnat följa spåren i nyfallen snö.
Vi gav upp det där med motorbåt efter januari 2013. Tröttnade liksom. Assåvafaaan! Ska man inte kunna ha en liten båt ...? Nej, det ska man inte!
Efter januari 2013 har det studerats många båtkataloger. Det har vandrats många kilometrar längs båtbryggor. Det har kliats i skallar och grubblats i kvadrat. Båt eller inte? Motor eller segel?
Till slut bestämde vi oss för att nu får det bli segelbåt, och vi ska minsann ta skepparexamen, så det så! Skam den som ger sig! Sa vi, och började omedelbart leta hus i Frankrike!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar