Så här vackert, pittoreskt, mysigt och inbjudande vill man förstås alltid att ens hus ska vara. Åtminstone är det så jag tänker mig mitt hus - vare sig jag bor i det året om eller bara lite då och då.
Men jag har inga gröna fingrar och jag är ganska usel på att pynta och inreda. Jag kan bedöma om någon annans hus är mysigt och inbjudande, men om mitt eget är det har jag egentligen ingen aning om. Och hemmablind är nog bara en del av förklaringen. Det handlar om intresse och allmänt fokus i livet. Jag är varken inredningsfokuserad eller pysslig, även om jag skulle vilja vara det. Alla sådana föresatser slutar ändå bara med att jag blir sittande med en bok i handen. Det kan vara en bok om HUR man ska få till en mysig trädgård, men oftast sträcker sig inte ambitionen längre än till själva läsandet om.
Tummen mitt i handen? Svårt att omsätta saker i praktiken? Lång startsträcka? Ja, ja och ja. Eller, tumme mitt i handen har jag nog inte, men däremot avskyr jag att göra saker i onödan, att misslyckas och få börja om. Därför går det åt mycket tankeverksamhet innan jag väl kommer igång. Och när den stunden väl infaller har maken redan varit där och fixat. Baktanke? Nej, det tror jag väl inte ...
Man kan väl säga att jag har tur som har gift mig med en både pysslig, inredningsintresserad och ständigt "boande" make. Utan honom hade jag troligtvis bott i en lada, vilket någon gammal universitetspolare förutspådde en gång i tidernas begynnelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar