Varför?

Vissa människor skaffar sig en hyresrätt som de beror i evärdeliga tider och förhoppningsvis trivs alldeles utmärkt i. Andra köper sig ett hus som blir en borg. För vissa betyder boendet inte så mycket, det är en plats där man äter och sover. För andra människor betyder boendet allt - det handlar om image, tillhörighet och självförverkligande. Ibland handlar det rätt och slätt om att kunna visa att man kan. Att man har råd. Och så finns det folk som samlar på hus. Har jag hört ...

 

Hur som helst, var vi än bor och hur vi än ser på vårt boende, så är det en ganska stor del av våra liv. Det kostar framförallt mycket pengar, särskilt om man bor i Stockholm (vilket vi gör). Och man tillbringar en stor del av sin tid i hemmet (vilket stämmer särskilt väl in på mig som är frilansande skribent/översättare med kontoret tio meter från sängen).

 

Vi, jag och maken och tre barn, bor i fridfulla Enskede Gård med sommarhus i Sörmlands skärgård. Barnen har haft åtskilliga underbara, saltstänkta (nåja, bräcktstänkta då ...) sommarlov där och vi föräldrar har suttit många undersköna kvällar på trädäcket och sett solen gå ner, med ett glas vin under nästippen. Vi har även tillbringat många långa, lata dagar ute på skären, med barn, engångsgrillar och medhavd lunch- och middagsmatsäck. Och vänner. Många härliga vänner.

 

Men tiden går och saker förändras. Det börjar bli dags att vända blad. Och vad gör vi då? Jo, vi försöker se till att hitta ett nytt, gemensamt projekt och efter lite diskussioner och allmänt filosoferande kom vi först fram till att vi skulle skaffa en segelbåt och segla runt i Europa. Men eftersom maken är gravt sjösjuk bytte vi fot och nu har vi bestämt att vi ska köpa ett hus i Frankrike - och lära oss franska!

 

Jahopp, då var det här projektet sjösatt. Nu gäller det bara att bestämma var i Frankrike invånarna ska få äran att lära känna oss!

 

Jag börjar med att skumma igenom Bjurfors eminenta sajt och hittar den här pärlan:

 

 

Det här blir nog en lätt match! Behöver bara ... hmm ... dra in lite mer stålar, kanske.

 

Häpp!